Lyssnande som teologisk praktik

Sammendrag

Som forskare i skärningspunkten mellan teologi och barndomsstudier delar vi upplevelsen av att när vi presenterar vår forskning i olika sammanhang mötas av vad vi tolkar som en okritisk teologisk barnsyn, som inte tar hänsyn till enskilda barns erfarenheter. I den här artikeln undersöker vi hur teologi och teologiska praktiker utmanas av att lyssna till barn som själva deltar i dessa praktiker. Vi använder oss av tidigare analyserat material från våra respektive doktorsavhandlingar (Rubenson, 2021 och Rystad, 2021). Barnen som deltar i studierna är mellan sju och tretton år och intervjuade i samband med gudstjänstfirande i Den norske kirke och Svenska kyrkan. Artikeln visar hur lyssnande som en teologisk praktik i mötet mellan barn och vuxna kan bidra till att synliggöra barns partikulära och situerade erfarenheter och därmed utmana förgivettagna sanningar.

English abstract

Listening as a Theological Practice

In this article we discuss and problematise what we perceive as an uncritical theological view of children. Such a view does not take the experiences of particular children into account but constructs a universal understanding of children and childhood. Here we wish to explore how theology is challenged by listening to children who themselves take part in theological practices. The material we employ have previously been analysed in our respective doctoral dissertations (Rubenson, 2021 and Rystad, 2021). The children studied are all between 7 and 13 years of age and from the Church of Norway and the Church of Sweden. Our focus is on listening as a theological practice when children and adults meet in a church setting. This article show how listening as a theological practice might provide a way of seeing the particular children rather than a universal constructed child, and thus also challenge theology and theological practices.