”Att se till och vårda dessa små.” Missionsförbundets föreställningar om barndom under 1930- och 1940-talet

Sammendrag

Den här artikeln handlar om Missionsförbundets barnhem Drott och Granås under 1930- och 1940-talet.1 Barnhemmet skapades med syfte att ta hand om så kallade missionärsbarn vars föräldrar svarat ja på Guds kallelse att missionera och omvända icke-kristna människor i Afrika. Forskning om missionärsbarn är relativt begränsad, både internationellt och i Sverige. Dessa barn har betraktats som en subgrupp som ofta hamnat i skuggan av missionärernas religiösa och kulturella diskurs. I artikeln analyseras Missionsförbundets styrelseprotokoll, publikationer och brevväxlingar mellan barnhemmets föreståndare och missionärsbarnens föräldrar. Resultatet visar hur samfundets företrädare, barnhemmets föreståndare och barnens föräldrar konstruerade och upprätthöll missionärernas föräldraskap och familjerelationer via emotionella beskrivningar. Dessa legitimerade både missionärernas föräldraskap och den uppoffring som missionärsarbetet innebar. I takt med att samfundet uppmärksammar separationers konsekvenser och att det medicinska området gör framsteg, förändras också förhållningssättet till barnen. Det leder fram till en kompromisslösning som gör att samfundet inrättar ett alternativ till barnhemmet i missionslandet Kongo.

English abstract

“To look after and care for these little ones.” The Missionary Association’s ideas about childhood during the 1930s and 1940s

This article is about the Missionary Association’s orphanage Drott and Granås during the 1930s and 1940s. The orphanage was created with the aim of taking care of so-called missionary children whose parents answered yes to God’s call to carry out missions and convert non-Christian people in Africa. Research on missionary children is relatively limited, both internationally and in Sweden. They have been considered a subgroup that has often been overshadowed by the missionaries’ religious and cultural discourse. In the article, the Missionary Union’s board minutes, publications and correspondence between the orphanage director and the missionary children’s parents are analyzed. The results show how the representatives of the community, the director of the orphanage and the children’s parents constructed and maintained the missionaries’ parenting and family relationships via emotional descriptions. These legitimized both the missionaries’ parentage and the sacrifice that missionary work entailed. As the community draws attention to the consequences of separations and as the medical field makes progress, the approach to children also changes. It leads to a compromise solution which means that the community establishes an alternative to the orphanage in the mission country Congo.