Konsumtionens plats i barns medievärldar

Sammendrag

Syftet med föreliggande artikel är att synliggöra hur barn talar om innebörden av medlemskap på två populära spelsajter för barn, samt hur föräldrar reglerar och förhåller sig till detta medlemskap. Det empiriska materialet är baserat på en avhandling om syskonsamspel och barns mediebruk i hemmiljö och består av deltagande observation med videokamera, intervjuer samt textanalys av spelsajterna. Med begreppen situerad konsumtion och interaktionserbjudande som analytiska verktyg dokumenterar artikeln hur medlemskapet ger ett mervärde för barnen genom ökade handlingsmöjligheter i spelen och i form av socialt åtråvärda positioner i relation till syskon och kamrater. Detta pekar på hur konsumtion och barns mediebruk är nära kopplade till en social kontext utanför hemmet, ett faktum som också påverkar hur föräldrarna väljer att reglera eventuella medlemskap. Artikeln argumenterar även för att den här typen av kommersiell barnkultur, och betydelsen den har för barn och unga, tydligare bör inkluderas på det barnkulturella forskningsfältet.

English abstract

This article focuses on the ways in which children talk about membership on virtual gaming sites for children and how parents regulate and relate to such memberships. The article draws on empirical data from an ethnographic study about sibling interaction and children’s everyday media practices in their homes, and include participant observation with video camera, interviews and textual analysis of the gaming sites. The article highlights how the membership conveys surplus value to the children through expanded possibilities and action for the child player and status markers in relation to siblings and peers. This implicates a close link between consumption and children’s media use and to a social context outside the home, a fact that influences how parents choose to handle the membership. The article also argues for the importance of also including commercial culture in the child cultural research field and for not restricting our analyses of children’s culture to a preconceived set of categories.